- Det är med all sannolikhet få erfarenheter som är så bittra som de en människa får erfara, då hon söker hjälp och sen bedras av den som är tänkt att hjälpa. Föreställ dig en sjuårig flicka som utsatts för incest och som hänvisas till en psykiatriker eller psykolog för att få hjälp. Anta att denne utnyttjar flickan sexuellt som del av "terapin".

 

Vad kommer en sådan händelse att ha för emotionella återverkningar på offret? Sådant föraktligt bedrägeri, mot en individ som befinner sig mitt i en personlig kris kan bara lägga ytterligare börda på offret. Det är också svidande kritik mot de "professionella yrkesmän" som har fått förtroendet att hjälpa människor som är ytterst bräckliga på det känslomässiga planet.

 

Den 31 oktober 2002 dömdes den franske psykoterapeuten Jean-Pierre Tremel, 52, till 10 års fängelse för sexuella övergrepp mot två unga patienter som rätten bedömde som ytterst sårbara. Tremel hävdade att hans "behandling" var grundad på "orientalisk tradition" där "äldre män introducerar unga flickor i sexuella utövningar".

 

Sådan "behandling" är aldrig hjälp. Det är frånstötande bedrägeri i skepnad av hjälp, en alltför vanlig händelse i psykhälsovården: En kvinna löper statistiskt större risk för att våldtas när hon befinner sig i en psykiatrikers mottagning än när hon joggar ensam genom en park på natten.

 

I en brittisk studie av sexuell kontakt mellan patient och terapeut rapporterade 25 % att de hade behandlat patienter som haft sexuell relation med en annan terapeut. År 2001 rapporterades i en studie att 1 av 20 patienter som blivit sexuellt utnyttjade av sin terapeut var minderårig.

 

Den genomsnittliga åldern var 7 år för flickor och 12 för pojkar. Det minsta barnet var 3 år. Medan empati, sunt förnuft och vanlig anständighet säger en att sexuella övergrepp på patienter är en allvarlig och kriminell handling, arbetar psykiatriker och psykologer hårt med att förklara det som något förnuftigt, t.o.m. när offren som utnyttjas är barn.

 

Genom att förena de uppdiktade diagnoserna i psykiatrins Diagnostisk och statistisk handbok för mentala störningar (DSM-IV) med raffinerade men snedvridna argument såväl som rena lögner, arbetar de för att avkriminalisera sexuella övergrepp på kvinnor och barn.

 

Under tiden utkräver tillsynsmyndigheter inte mer ansvar för dessa "tjänstefel" än för en stukad fot, och suspenderar legitimationer enbart temporärt.

 

Denna information publiceras som en del i en serie rapporter från KMR om bedrägerier och övergrepp som begås inom psykvården. Den ges ut som en varning till allmänheten.

 

Ingen läkare, social myndighet eller familjemedlem bör låta någon annan individ ställas inför den psykvård, som går under namnet "behandling" idag. Sexuella övergrepp av terapeuter är inget annat än sexuella övergrepp. Våldtäkter som begås av terapeuter är inget annat än våldtäkter. Det kommer aldrig att utgöra terapi. Dessvärre kommer psykiatriker, psykologer och psykoterapeuter att förbli ett hot för alla kvinnor och barn som är föremål för mental terapi fram till dess att man inser detta på bred front och åklagare och domare behandlar vart och ett av dessa fall som de brott de verkligen är.