Psykiatrins miljardrullning – ett kamouflerat hål utan resultat

Mar 13

Regeringen har äntligen förstått att psykiatrin behöver granskas. Tyvärr halkade man på bananskalet och fick för sig att den psykiska ohälsan beror på för långa köer och för lite resurser till psykiatrin. Man strösslar med lite miljarder utan att inse att detta bidrar till problemet, att det är något oändligt grundläggande fel med hela psykiatrin, att det är ett av samhällets mest grundläggande problem.

Det finns få saker som kan ena Sveriges regering och opposition som övertygelsen att lösningen på den psykiska ohälsan stavas "mer pengar till psykiatrin." Så gott som varje år pumpas miljardbelopp in i detta system, som med kirurgisk precision lyckas leverera – ja, vad exakt? Färre sjuka? Färre diagnoser? Lägre läkemedelskostnader? Nej, snarare motsatsen. Ju mer pengar psykiatrin får, desto fler människor blir sjuka och desto fler mediciner skrivs ut. Om psykiatrin vore en bilverkstad, skulle man ha fler trasiga bilar på vägarna än någonsin tidigare.

Men vi ska inte vara orättvisa. Psykiatrin har producerat resultat – dock inte de vi hoppades på. Vi har en explosion av psykiska diagnoser, där barn och ungdomar staplas på hög i väntan på utredning. Vi har en befolkning där 1,7 miljoner använder psykofarmaka och över en miljon svenskar går på antidepressiva, ändå tycks det psykiska välbefinnandet försämras. Man kunde nästan tro att det fanns en viss intressekonflikt i att behandlingsmetoderna inte botar utan snarare skapar kroniska patienter.

Samtidigt missar sjukvården en självklar sak: att först undersöka patientens kroppsliga hälsa. Psykiatrin missar detta helt och hållet, och enligt vad socialläkare Takman sa i radio redan i slutet av 1990-talet så är denna försummelse anmälningsbar. Frågar man patienter så får man så gott som alltid höra att de inte har fått någon ordentlig medicinsk undersökning (en hade cancer och fick elchocker). Och eftersom de flesta psykiatriker valde psykiatri som ämne (mer flum där) då de inte klarade av den medicinska banan som var baserad på riktig vetenskap, så klarar de heller inte av att utföra korrekta medicinska undersökningar.

Psykiska symtom kan ofta vara resultatet av fysiska problem som aldrig upptäcks. Brist på B-vitaminer, särskilt B1 och B12, men även B6 och folsyra, kan bevisligen ge allt från ångest och depression till minnesstörningar och psykosliknande tillstånd, till och med delirium. Järnbrist, D-vitaminbrist och magnesiumbrist kan också orsaka utmattning, hjärndimma och nedstämdhet.

Utöver näringsbrister finns det även direkt medicinska (alltså riktiga) sjukdomar som ofta misstas för psykisk ohälsa.

Sköldkörtelproblem, särskilt hypotyreos (brist på hormon), kan ge depression, ångest och koncentrationssvårigheter. Hormonella obalanser, infektioner som borrelia och autoimmuna sjukdomar kan också påverka hjärnan och humöret. Tänk bara vad tandvärk kan göra för humöret. Tungmetallsförgiftning från t.ex. kvicksilver eller bly kan orsaka neuropsykiatriska symtom. Trots detta är det extremt sällsynt att en psykiater ens överväger dessa faktorer innan de stämplar en patient med en livslång diagnos och skriver ut läkemedel. Barn och ungdomarna manifesterar överaktivitet och koncentrationssvårigheter av allergier. Amfetamin är kanske inte den bästa lösningen.

Och kanske det viktigaste: Trauman från det förflutna, fysiska som mentala, kan ligga dolda i det undermedvetna men kan återuppväckas genom stress, påminnelser eller livskriser. När detta sker kan man reagera med intensiva känslor, ångest, depression eller dissociation. I vissa fall kan olösta trauman bidra till allvarligare psykiska tillstånd så som psykoser eller till och med schizofreni. Kroppens stressystem kan hamna i ständig beredskap. Trots att ingen yttre fara märks. Att bearbeta och förstå sitt trauma är ofta nyckeln till läkning och återhämtning. Tyvärr kan inte psykiatrin hjälpa till med detta, rent av förnekar det, då de inte längre pratar med patienterna utan numera agerar mest som kemister, ”Blanda lite Fontex med Zyprexa och rör om med en elchock!” Förr kallades de shamaner.

Regeringen fortsätter dock att gödsla psykiatrin med pengar, år efter år. Det är som att elda med sedlar och sedan undra varför huset fortfarande är kallt. En del kallar det för att elda för kråkorna. Ja, man kan nog med fog säga att det är som släcka eld med bensin. Miljarder läggs på att utreda, analysera och implementera "nya" metoder som mirakulöst nog liknar de gamla: fler diagnoser, fler piller, längre vårdköer och fler psykiatriker som beklagar sig över brist på resurser. Att ifrågasätta systemet blir förstås en känslig fråga – för vem vågar säga högt att kejsaren är naken när kejsaren själv är i full fart med att skriva ut SSRI-medel?

Man kan undra: om psykiatrin var en affärsverksamhet, hade den överlevt? Tveksamt. När en kund går till en bilmekaniker för att fixa sin bil, förväntar sig kunden att bilen faktiskt blir reparerad. Men i psykiatrins värld är det norm att gå i terapi eller ta ”mediciner” i tio år och ändå må sämre än när man började. Då skyller man på patienten.

Om psykiatrin försökte överleva av egen kraft skulle den snabbt stå utan både patienter och personal. Att den fortfarande existerar beror enbart på att den hålls vid liv med konstgjord andning genom de statliga och kommunala miljarder som pumpas in.

Så vad får vi egentligen för miljarderna? Förutom en svällande psykiatrisk industri, där fler tjänstemän och konsulter än någonsin livnär sig på "mentalt välmående", verkar det inte vara mycket. Kanske är det dags att pausa de pengadränkta reformerna och börja ställa de svåra frågorna:

Är psykiatrin en lösning eller en del av problemet? Och varför utesluts alltid de enklaste och mest logiska orsakerna – näringsbrister, hormonella rubbningar, fysiska sjukdomar och framförallt traumatiska händelser – innan någon får en psykiatrisk diagnos?

Satsningen på psykiatrin är bortkastade pengar. Människor med problem måste få hjälp på ett värdigt sätt och slippa ingå i denna sekellånga bedrägeriverksamhet, där hjärnskador kallas vård, där skattebetalarnas pengar rinner ut i ständiga misslyckanden och där kemiska och elektriska experiment och manipulationer skapar nya samhällsproblem.

För mer information gå till KMR:s hemsida: www.kmr.nu