Psykiatrin och den psykiska ohälsan – ett svart hål
Den psykiska ohälsan breder ut sig i samhället – i takt med satsningar på psykiatrin, som inte kan uppvisa några resultat. Politikerna satsar extra mångmiljardbelopp på ett system som inte fungerar. Ett flertal tidigare undersökningar visar att psykiatrin inte kan uppvisa resultat. En undersökning visade att möjligheten att bli frisk med hjälp av psykiatrin var mindre än 4 på ca 8000 – ungefär 0,5 promille. Jämna ut det till noll.
Flera undersökningar visar att psykiatrin har en slags omvänd nollvision. Men faktum är att det kan vara värre än så, de levererar negativa resultat. Trots det satsar politikerna extra miljardbelopp år efter år på psykiatrin. Psykiatrin är uppenbarligen den enda instans som kan framhålla sina totala misslyckanden för att få mer resurser från staten.
Men kommer verkligen ökade resurser att lösa krisen inom psykiatrin? Är det inte snarare så att den med mer resurser kommer att förvärras? Bensin på elden. Man häller inte pengar i ett system som inte fungerar. Politisk läxa nummer ett. Psykiatrin har ett helt biologiskt, medicinskt, materialistiskt synsätt. Psykisk sjukdom påstår de vara en röra med synapser som kommit i olag i hjärnan, trots att själva ordet psyk-iatri betyder läkandet av själen. Därför pratar man inte längre med patienterna, man ger kemikalier.
– De har haft ringa effekt, sade ansvarig riksrevisor Claes Norgren på Riksrevisionen i DN då.
I Norge hade man redan gått igenom vad Sverige nu genomgår. Där satsade man 24 miljarder på psykiatrin under 10 år. Våld, övervåld, övergrepp och tvång ökade med 20 procent på bara några år inom psykiatrin.
Idag ser man katastrofala resultat från psykiatrisk vård överallt i samhället – till enorma kostnader. KMR har i över 50 år tagit emot tusentals samtal från förtvivlade anhöriga och uppgivna patienter som inte får någon hjälp. Är det inte så att psykiatrin är ett av de mest grundläggande problemen i samhället idag? Det finns faktiskt tillräckligt med anledningar att ställa frågan om problemen inte i själva verket är orsakat av vården i sig – och inte av bristen på den. Människor drogas ner och problemen dövas, löser dem inte. Sedan släpps de ut i samhället som får ta hand om resterna. Resultatet ser vi i tidningsrubrikerna. Den psykiska ohälsan ökar i takt med satsningar på psykiatrin som tycks vara omättlig. Miljarder pumpas in i ett system som inte bara inte fungerar, utan producerar negativa resultat. Det återspeglas i att den psykiska ohälsa breder ut sig i samma takt som psykofarmaka och elchocker sätt in.
Den psykiska ohälsan kostar samhället 200 miljarder enligt en tidigare Nationell samordnare för psykiatrin. Psykiatrin kostade cirka 150 miljoner kronor 1950.
Men vad är det som kostar? I en undersökning som presenterades i tidningen Överläkaren så tidigt som 1990 gavs svaret:
”Inga sjukdomar kostar sjukvården och samhället mer än de psykiatriska sjukdomarna. Orsaken är att det i hög grad saknas behandling som gör patienterna bättre.”
Detta underblåses av kampanjen för (faktiskt) psykisk ohälsa som startade 2009 av statliga Handisam tillsmammans med psykiatrin i samklang med läkemedelsbolag, understödd av statliga organisationer och anhörigföreningar, som vi redovisat i ett tidigare nyhetsbrev. (1) Den utvecklades till en kampanj för att avlägsna den dåliga stämpel psykiatrin fått under åren. Ursprungligen var syftet att avlägsna stigman för psykiskt sjuka – inte skapa fler psykiskt sjuka, vilket den utvecklades till. En synnerligen smittsam kampanj.
Att psykiatrin har fått en dålig stämpel, beror på de dåliga, inte sällan katastrofala resultaten.
Tidigare undersökningar visade att 95 procent av befolkningen i Sverige hade mycket dåligt förtroende för psykiatrin enligt en TV4-undersökning och 90 procent i en annan undersökning av Aftonbladet. Två av tre svenskar var mer oroade över psykiatrins inkompetens och dess konsekvenser än för terrorism, krig och globala sjukdomsepidemier, enligt en annan undersökning (före Ukrainakriget). Anledningen är vansinnesdåden, det höga antalet självmord runt den psykiatriska vården, nerdrogningen, vårdskador och rent allmänt – den totala bristen på resultat som gagnar individen och samhället.
Varför finns då psykiatrin kvar överhuvudtaget?
Om man gjorde som med kyrkan, kopplade bort det statliga stödet så skulle psykiatrin inte få några ”kunder”. Det har blivit en statlig dammsugare för oönskade element.
Som psykiatriprofessor Thomas Szasz, en av KMR:s grundare, tillika en av världens mest kända antipsykiater, skrev i en bok: ”Psykiatri är politik. Inget annat!”
Man får ofta höra i media att psykiatrins misslyckande beror på ”bristande resurser”. Men är det verkligen så? Är det verkligen bara pengar som bestämmer resultaten inom psykiatrin. Då borde vi ha sett strålande resultat. För pengar har aldrig saknats. Istället borde vi diskutera hur de används.
Detta bekräftades av Psykiatriutredningens ordförande, riksdagsman Sten Svensson (m) som i samband med avslutningen av statliga Psykiatriutredningen 1993 sade:
”Bara en fjärdedel av psykiatrins resurser i Sverige används för direkt arbete med patienterna. Resten går till att föra journaler och annan administration.”
Han kunde ha tillagt ”och att dricka kaffe,”
Psykiatrin kostar samhället mångmiljardbelopp varje år. Vad får vi för det? Bland annat följande:
• Vansinnesdåden är orsakade av de psykiatriska drogerna. En undersökning visade att 76% av 211 personer som begått våldsdåd fått någon form av psykiatrisk behandling/droger innan våldet. Och att de inte var våldsamma innan kontakten med psykiatrin. Flera andra undersökningar, svenska och internationella, bekräftar detta.
• En undersökning visade att hela 86 procent av alla personer som begått självmord anmälda enligt Lex Maria år 2007 hade fått psykofarmaka. 66 procent hade fått antidepressiva medel.
• På bara fyra år har över 90 officiella varningar från myndigheter i fem länder utfärdats för användningen av psykiatriska droger, främst antidepressiva medel och amfetamin till barn.
• Över 40 procent av alla förtidspensioneringar beror idag på psykiska orsaker. Detta hotar nu statsbudgeten Förtidspensionering av kvinnor i 30-årsåldern har tredubblats på tio år. Diagnoserna är övervägande psykiska problem (70 procent). Det visar på två saker. Psykiatrin hittar ständigt på nya diagnoser – för vilka de inte har några botemedel, bara droger – som framkallar ännu mer problem.
• Närmare två miljoner svenskar använder någon form av psykiatriska droger. Enligt en tidigare rapport har 250 000 blivit beroende, till mycket stora kostnader. Kostnaderna för allt detta är ofantliga.
• Internationella KMR (CCHR) räknade för tio år sedan ut att det dör 100 000 människor varje år inom den psykiatriska industrin världen över. En undersökning i slutet på 1980-talet som CCHR gjorde visade att det dog fler patienter inom psykiatrin i USA under en tioårsperiod än det sammanlagt gjorde under USA:s alla krig, inklusive första och andra världskriget, Vietnam- och Koreakriget, Inbördes- och frihetskriget samt ett par andra krig, inklusive de senaste, Gulf- och Irakkrigen. Vad dör de av? Psykiatrisk behandling.
• Överdödligheten inom psykiatrin är katastrofal. Psykiskt sjuka dör 25 år tidigare, enligt en stor undersökning i USA redan år 2007 och som presenterades på förstasidan i USA TODAY. Den bekräftar flera svenska och andra internationella undersökningar som visar på en kraftig överdödlighet även här.
• En studie av Socialstyrelsen visar på fyra gånger så hög dödlighet. I vissa fall åtta gånger så hög. Psykisk sjukdom är inte dödlig, så var dör de av? Inte beror det enbart på ökad självmordsfrekvens. Det är de psykiatriska drogerna som är anledningen, kunde man utläsa i undersökningen från USA.
Anna Lindhs make Bo Holmberg sade i en intervju i den tyska tidningen Stern (citerat i Aftonbladet 10/1-04):
”Det finns två samhällsfientliga saker i samhället. Det ena är motorcykelgängen och nazisterna och det andra psykiatrin!”
”Vi kan inte bota!”
Ledande internationella psykiatriker har erkänt ett flertal gånger att psykiatrin inte kan bota sina patienter. En av världens mest kända psykiatriker, Norman Sartorius, som under åren 1996-1999 var ordförande i World Psychiatric Association, WPA, erkände under en årskongress för Europeiska psykiatriförbundet i Köpenhamn redan 1994 helt öppet:
”Den tid när psykiatrikerna trodde att de kunde bota psykiskt sjuka är över. För 20 år sedan trodde vi att vi kunde finna en medicin som skulle kunna bota patienterna. Vi inser nu att psykiskt sjuka måste leva med sin sjukdom.” (Citerat i tidningen Politiken, 19 sept. 1994)
I Danmark visar ett exempel i en uppföljning där man under 30 år följde upp 322 före detta psykiatriska barnpatienter att dessa barn senare togs in på psykiatriska sjukhus femtio gånger oftare än jämförbara åldersgrupper från befolkningen i stort! (Psychiatric Scandinavia, Vol. 84 (1): pp. 65-71)
Våren 2004, i kölvattnet på mordet på Anna Lindh, begärde 44 svenska psykiatriprofessorer och docenter i ett upprop till regeringen 400 miljoner kronor för forskning. Professor Fritz-Axel Wiesel som var en av undertecknarna till uppropet och dessutom en av Sveriges mest kända psykiatriker skrev:
”Vi saknar grundläggande kunskaper om bra och effektiva metoder.”
Vi vet inte hur vi skall hjälpa de här människorna, menar alltså professorerna efter en serie uppmärksammade våldsdåd. De har fått pengar i ett halvt sekel. Fungerar det inte?
Redan 1992 kom SBU (Statens beredning för utvärdering av medicinsk metodik) ut med en rapport om psykiatrins kostnader. En överläkare på Huddinge sjukhus, som var rapportens huvudförfattare, uttalade sig i samband med presentationen:
”Samhällets kostnader för de psykiskt sjuka uppgår till 45 miljarder kronor per år (1992). Vad man kan fråga sig är hur något kan kosta så mycket utan att det görs ordentliga utvärderingar av den vård som ges.”
Ledande psykiatriker över hela världen erkänner det helt öppet, men inga ansvariga verkar se det: Psykiatrin har inga resultat!
Varför finns då psykiatrin kvar överhuvudtaget?
Riksrevisionens granskningar av vad dessa pengar åstadkom. Inget kom patienterna tillgodo. Egentligen ingen nyhet då man redan 2007 kom fram till samma slutsats.
– De har haft ringa effekt, sade ansvarig riksrevisor Claes Norgren på Riksrevisionen i DN då.
I Norge hade man redan gått igenom vad Sverige nu genomgår. Där satsade man 24 miljarder på psykiatrin under 10 år. Våld, övervåld, övergrepp och tvång ökade med 20 procent på bara några år inom psykiatrin.
Idag ser man katastrofala resultat från psykiatrisk vård överallt i samhället – till enorma kostnader. KMR har i över 50 år tagit emot tusentals samtal från förtvivlade anhöriga och uppgivna patienter som inte får någon hjälp. Är det inte så att psykiatrin är ett av de mest grundläggande problemen i samhället idag? Det finns faktiskt tillräckligt med anledningar att ställa frågan om problemen inte i själva verket är orsakat av vården i sig – och inte av bristen på den. Människor drogas ner och problemen dövas, löser dem inte. Sedan släpps de ut i samhället som får ta hand om resterna. Resultatet ser vi i tidningsrubrikerna. Den psykiska ohälsan ökar i takt med satsningar på psykiatrin som tycks vara omättlig. Miljarder pumpas in i ett system som inte bara inte fungerar, utan producerar negativa resultat. Det återspeglas i att den psykiska ohälsa breder ut sig i samma takt som psykofarmaka och elchocker sätt in.
Den psykiska ohälsan kostar samhället 200 miljarder enligt en tidigare Nationell samordnare för psykiatrin. Psykiatrin kostade cirka 150 miljoner kronor 1950.
Men vad är det som kostar? I en undersökning som presenterades i tidningen Överläkaren så tidigt som 1990 gavs svaret:
”Inga sjukdomar kostar sjukvården och samhället mer än de psykiatriska sjukdomarna. Orsaken är att det i hög grad saknas behandling som gör patienterna bättre.”
Detta underblåses av kampanjen för (faktiskt) psykisk ohälsa som startade 2009 av statliga Handisam tillsmammans med psykiatrin i samklang med läkemedelsbolag, understödd av statliga organisationer och anhörigföreningar, som vi redovisat i ett tidigare nyhetsbrev. (1) Den utvecklades till en kampanj för att avlägsna den dåliga stämpel psykiatrin fått under åren. Ursprungligen var syftet att avlägsna stigman för psykiskt sjuka – inte skapa fler psykiskt sjuka, vilket den utvecklades till. En synnerligen smittsam kampanj.
Att psykiatrin har fått en dålig stämpel, beror på de dåliga, inte sällan katastrofala resultaten.
Tidigare undersökningar visade att 95 procent av befolkningen i Sverige hade mycket dåligt förtroende för psykiatrin enligt en TV4-undersökning och 90 procent i en annan undersökning av Aftonbladet. Två av tre svenskar var mer oroade över psykiatrins inkompetens och dess konsekvenser än för terrorism, krig och globala sjukdomsepidemier, enligt en annan undersökning (före Ukrainakriget). Anledningen är vansinnesdåden, det höga antalet självmord runt den psykiatriska vården, nerdrogningen, vårdskador och rent allmänt – den totala bristen på resultat som gagnar individen och samhället.
Varför finns då psykiatrin kvar överhuvudtaget?
Om man gjorde som med kyrkan, kopplade bort det statliga stödet så skulle psykiatrin inte få några ”kunder”. Det har blivit en statlig dammsugare för oönskade element.
Som psykiatriprofessor Thomas Szasz, en av KMR:s grundare, tillika en av världens mest kända antipsykiater, skrev i en bok: ”Psykiatri är politik. Inget annat!”
Man får ofta höra i media att psykiatrins misslyckande beror på ”bristande resurser”. Men är det verkligen så? Är det verkligen bara pengar som bestämmer resultaten inom psykiatrin. Då borde vi ha sett strålande resultat. För pengar har aldrig saknats. Istället borde vi diskutera hur de används.
Detta bekräftades av Psykiatriutredningens ordförande, riksdagsman Sten Svensson (m) som i samband med avslutningen av statliga Psykiatriutredningen 1993 sade:
”Bara en fjärdedel av psykiatrins resurser i Sverige används för direkt arbete med patienterna. Resten går till att föra journaler och annan administration.”
Han kunde ha tillagt ”och att dricka kaffe,”
Psykiatrin kostar samhället mångmiljardbelopp varje år. Vad får vi för det? Bland annat följande:
• Vansinnesdåden är orsakade av de psykiatriska drogerna. En undersökning visade att 76% av 211 personer som begått våldsdåd fått någon form av psykiatrisk behandling/droger innan våldet. Och att de inte var våldsamma innan kontakten med psykiatrin. Flera andra undersökningar, svenska och internationella, bekräftar detta.
• En undersökning visade att hela 86 procent av alla personer som begått självmord anmälda enligt Lex Maria år 2007 hade fått psykofarmaka. 66 procent hade fått antidepressiva medel.
• På bara fyra år har över 90 officiella varningar från myndigheter i fem länder utfärdats för användningen av psykiatriska droger, främst antidepressiva medel och amfetamin till barn.
• Över 40 procent av alla förtidspensioneringar beror idag på psykiska orsaker. Detta hotar nu statsbudgeten Förtidspensionering av kvinnor i 30-årsåldern har tredubblats på tio år. Diagnoserna är övervägande psykiska problem (70 procent). Det visar på två saker. Psykiatrin hittar ständigt på nya diagnoser – för vilka de inte har några botemedel, bara droger – som framkallar ännu mer problem.
• Närmare två miljoner svenskar använder någon form av psykiatriska droger. Enligt en tidigare rapport har 250 000 blivit beroende, till mycket stora kostnader. Kostnaderna för allt detta är ofantliga.
• Internationella KMR (CCHR) räknade för tio år sedan ut att det dör 100 000 människor varje år inom den psykiatriska industrin världen över. En undersökning i slutet på 1980-talet som CCHR gjorde visade att det dog fler patienter inom psykiatrin i USA under en tioårsperiod än det sammanlagt gjorde under USA:s alla krig, inklusive första och andra världskriget, Vietnam- och Koreakriget, Inbördes- och frihetskriget samt ett par andra krig, inklusive de senaste, Gulf- och Irakkrigen. Vad dör de av? Psykiatrisk behandling.
• Överdödligheten inom psykiatrin är katastrofal. Psykiskt sjuka dör 25 år tidigare, enligt en stor undersökning i USA redan år 2007 och som presenterades på förstasidan i USA TODAY. Den bekräftar flera svenska och andra internationella undersökningar som visar på en kraftig överdödlighet även här.
• En studie av Socialstyrelsen visar på fyra gånger så hög dödlighet. I vissa fall åtta gånger så hög. Psykisk sjukdom är inte dödlig, så var dör de av? Inte beror det enbart på ökad självmordsfrekvens. Det är de psykiatriska drogerna som är anledningen, kunde man utläsa i undersökningen från USA.
Anna Lindhs make Bo Holmberg sade i en intervju i den tyska tidningen Stern (citerat i Aftonbladet 10/1-04):
”Det finns två samhällsfientliga saker i samhället. Det ena är motorcykelgängen och nazisterna och det andra psykiatrin!”
”Vi kan inte bota!”
Ledande internationella psykiatriker har erkänt ett flertal gånger att psykiatrin inte kan bota sina patienter. En av världens mest kända psykiatriker, Norman Sartorius, som under åren 1996-1999 var ordförande i World Psychiatric Association, WPA, erkände under en årskongress för Europeiska psykiatriförbundet i Köpenhamn redan 1994 helt öppet:
”Den tid när psykiatrikerna trodde att de kunde bota psykiskt sjuka är över. För 20 år sedan trodde vi att vi kunde finna en medicin som skulle kunna bota patienterna. Vi inser nu att psykiskt sjuka måste leva med sin sjukdom.” (Citerat i tidningen Politiken, 19 sept. 1994)
I Danmark visar ett exempel i en uppföljning där man under 30 år följde upp 322 före detta psykiatriska barnpatienter att dessa barn senare togs in på psykiatriska sjukhus femtio gånger oftare än jämförbara åldersgrupper från befolkningen i stort! (Psychiatric Scandinavia, Vol. 84 (1): pp. 65-71)
Våren 2004, i kölvattnet på mordet på Anna Lindh, begärde 44 svenska psykiatriprofessorer och docenter i ett upprop till regeringen 400 miljoner kronor för forskning. Professor Fritz-Axel Wiesel som var en av undertecknarna till uppropet och dessutom en av Sveriges mest kända psykiatriker skrev:
”Vi saknar grundläggande kunskaper om bra och effektiva metoder.”
Vi vet inte hur vi skall hjälpa de här människorna, menar alltså professorerna efter en serie uppmärksammade våldsdåd. De har fått pengar i ett halvt sekel. Fungerar det inte?
Redan 1992 kom SBU (Statens beredning för utvärdering av medicinsk metodik) ut med en rapport om psykiatrins kostnader. En överläkare på Huddinge sjukhus, som var rapportens huvudförfattare, uttalade sig i samband med presentationen:
”Samhällets kostnader för de psykiskt sjuka uppgår till 45 miljarder kronor per år (1992). Vad man kan fråga sig är hur något kan kosta så mycket utan att det görs ordentliga utvärderingar av den vård som ges.”
Ledande psykiatriker över hela världen erkänner det helt öppet, men inga ansvariga verkar se det: Psykiatrin har inga resultat!
Varför finns då psykiatrin kvar överhuvudtaget?
En halv promille blev bra
En undersökning i en av USA:s mest progressiva kommuner, Kings County i Seattle i delstaten Washington, visar att psykiatrin har så gott som noll resultat. Chanserna att bli bra är mindre än en på tusen om man vänder sig till psykiatrin, närmare bestämt 0,05 %, vi pratar alltså om promille. Bara 4 personer av 7831 undersökta personer blev helt bra av psykiatrin! Kostnaderna var ofantliga för detta misslyckande.
Rapporten visade att av 7831 patienter så uppvisade:
6949 (88,7 %) ingen förbättring,
597 (8 %) visade en viss förbättring,
285 (4 %) fick återfall,
4 (0,05 %) blev helt bra.
Kings County budgeterade 90 199 426 dollar till mentalhälsovården 2003, förutom en ansenlig summa till relaterade tjänster. Man ville veta vad man fick för pengarna. I det här fallet – ingenting! Förutom ett stort hål i budgeten.
KMR i USA filmade intervjuer med psykiatriker utanför amerikanska psykiatriförbundets årskongress i USA sommaren 2006. De ställde frågan: ”Har du botat någon patient?” Den ena psykiatrikern efter den andra svarade faktiskt med ett generat skratt: ”Nej, vi kan inte bota psykiska sjukdomar och störningar!” En psykiatriker trodde att han hade botat en enda person, ”kanske”. (video https://www.kmr.nu/psykiatri-dodensindustri-film)
Politikerna har dock inte uppmärksammat detta och fortsätter att kasta miljarder i det svarta hålet. Det är snudd på bedrägeri.
Först när psykiatrin kan redovisa enhetliga, acceptabla resultat som gagnar samhället, bör de få några pengar från skattemedlen. Detta aviserade dåvarande socialminister Göran Hägglund och det är det enda rätta. Som det är just nu skapar de bara oro och dränerar den övriga vården och samhället på pengar.
Psykiatrin rapporterar inte
Det pratas om kvalitetsregister för psykiatrin för att mäta vårdens effektivitet. Mycket bra initiativ efter 50 år. Men det finns redan vårdregister – problemet är bara att psykiatrikerna inte rapporterar. ”Det är så stort bortfall att vi inte vet hur effektiv vården är och det gör att registret inte går att använda till någonting”, utbrister utredaren Annika Edberg till SvD (2006-09-04). Bara fem procent av psykiatriklinikerna skickar in data till det existerande nationella psykiatriregistret. 60 procent av de inrapporterade patientbesöken, när de väl görs, saknar dessutom uppgifter om diagnoser. I Stockholm var diagnosbortfallet 99 procent(!).
KMR rapporterade 2024 att 491 unga tog överdoser av ”ADHD-droger” i självdestruktivt syfte 2023. TVÅ biverkningsrapporter hade inlämnats av psykiatriker till Läkemedelsverket. (2)
Grundproblemet är att psykiatrin inte har några fungerande metoder för att bota psykiska störningar – och att alla möjliga samhällsinstanser, socialen, polisen, akutsjukhusen och brandkåren (en patient eldade upp åtta bilar i Stockholm på en natt) blir involverade i att ta hand om deras misslyckande – till enorma kostnader. Och när inte dessa instanser klarar av det så är det samhällsmedborgarna som får ta stöten. Det resultatet har vi tyvärr också hört och sett rapporter om i media.
Alternativ finns men motarbetas
Man kan heller inte säga: ”Det finns ju inga alternativ till psykiatrin!” och låta saken bero. Det är uppgivenhet. Vi måste först och främst inse att psykiatrin i grunden faktiskt inte fungerar. (Ett sekels erfarenheter med lobotomerade, elchockade och sönderdrogade mänskliga vrak borde väl räcka.) När vi inser att psykiatrin faktiskt inte fungerar utan bara är ett slags polisiär och politisk ”renhållningsapparat”, och denna situation debatteras, då kommer alternativen att träda fram. För de finns.
KMR har under årens lopp redovisat många alternativ till den psykiatriska biologiska /medicinska / farmakologiska / drog- och elchocksbehandlingen, både internationellt och i Sverige. Problemet är att dessa försök hela tiden har motarbetats av det psykiatriska etablissemanget och aldrig har tillåtits blomma ut. Dagens psykiatri suger åt sig alla anslag avsedda för rehabilitering av människor med psykiska problem och driver aktivt kampanjer mot samhällsgrupper som försöker hjälpa till att hantera problemet.
Ett svårt dilemma är att psykiatrin nästlat sig in i det medicinska området och får det hela att låta vetenskapligt – utan att kunna dokumentera vare sig sjukdomar eller resultat. De refererar till ”vetenskap” när inga av deras metoder fungerar och får kritik.
Med andra ord, vi har alla blivit grundlurade! Och psykiatriprofessorerna erkänner det.
Och vi avslutar med orden från den legendariske psykiatriprofessorn Thomas Szasz, känd som den som startade psykiatrireformen på 1960-talet. Han har skrivit mer än 30 böcker i ämnet, bland annat klassikern ”Psykisk sjukdom en myt!” och räknas som en av de viktigaste författarna inom psykiatrin, med hundratals artiklar i ledande medicinska tidksrifter. Han har även räknats som en av de främsta förkämparna för mänskliga rättigheter av flera ledande personer. Thomas Szasz var även med och startade Kommittén för Mänskliga Rättigheter, 1969. 1994 sade Szasz under ett föredrag:
”Psykiatrin är den enskilt sett mest destruktiva kraft som har påverkat samhället under de senaste 50 åren.”
För mer information gå till KMR:s hemsida: www.kmr.nu
Den internationella övervakaren av psykiatrin
Kommittén för Mänskliga Rättigheter
Box 6039 , 129 06 Hägersten
Kommentare